Vi har landat som man säger här. Dags att berätta. Skulle lätt bli 13 kapitel men här kommer en uppdatering. Första dagarna var vi omtumlade, fattade inte att vi nu verkligen är här, jag hade kanske svårast. Efter några dagar började vardagen ta form. Samma småbarnsvardag som hemma. Det klart att skillnaden att ha två barn hemma istället för ett, är stor för mig och jag känner mig stundvis slut. Ines blir lite frustrerad också att inte ha lekkamrater men samtidigt njuter hon också att va hemma. Planen är nog att hon ska börja playschool här.
Servicebostaden vi bor i är helt OK men det kändes genast att det inte blir vårt hem så redan nästa vecka hade vi hittat en annan lägenhet, lite längre ut i Zahra. En lägenhet på översta våningen av tre, med en stor egen terass där Ines kan springa ett varv nu som då.
Modern, öppet kök ca 130m2. Köper en del möbler av killen som bott där.
Var och tittade på andra bostäder också och det typiska är 200-400m2 , men jag kände att det är för stort just nu. Victor börjar snart röra sig och då gör jag inget annat än springer efter. Det tycker jag jag gör redan nu här med 135m2 och båda barnen från rum till rum.
Den nya lägenheten utesluter dock en live-in maid men det är OK. Söker efter en part-time nanny.
Och sen Kuwait och kulturen. Var ska man börja. Islam är starkt dominerande här och man påminns varje dag då bönerna tjuter från högtalarna över kvarteren. Man blir van. Först såg jag inga västerlänningar alls och jag räknade dom på gatan, i mallen överallt, men nu ser man dom hela tiden. Kvinnorna kör bil och är en del av samhället men visst är det inte som hemma. Man ska klä sig med respekt och de somrigaste klänningarna och topparna får vänta till Finland. Just nu är temperaturen 15-20 grader och det passar mig fint. Det lär ta 6mån för blodet i kroppen att anpassa sig till temperaturen och hettan som vi har framför oss blir tuff först men man vänjer sig.
Barnen. Victor behöver bara sin familj, mat och trygghet så är han nöjd. Ines har anpassat sig jätte fint. Visst är det saker som hon undrar över och man får förklara mycket om saker tex kvinnorna i sina dräkter, abbayan och burkan, om bönerna, om männens kläder etc etc etc. Men i det stora hela är hon OK med allt det nya.
Maten. Allt går att få. Babymat lite sämre men Kim tog hela kappsäcken full från Dubai förra veckan och gröt finns och jag ha lagat lite själv så svälter gör Vic inte.
Ines väljer och vrakar och så småningom hittas saker som joghurt och ost som hon accepterar och CHOKO!
Har träffat en svensk mamma med barn här och imorgon vi besöka the British ladies society moms and tots group.
Så med små steg blir allt mer bekant. Det får bli mera berättelser inom kort. Men vi lever och har det bra. HÄLSNINGAR FRÅN Q8!